Japp, jag vill ha lycka och framgång NU! Jag har intalat mig själv att det liv jag lever nu är superbra! Vilket det på sätt och vis är. Som sagt, jag bor bra, älskar vår bil, har världens bästa make och har alla möjligheter i världen att forma en bra framtid :) Jag gillar mitt bekymmerslösa liv här, och har till och med lyckas intala mig att det är helt ok att vara hemmafru. Att lycka främst kommer inifrån och att det inte är lika viktigt vad man har för jobb eller utbildning.
Och visst det stämmer, jag tror sann lycka baseras på hur hur man tänker och förhåller sig till omvärlden:) Alltså poitivt tänkande och att alltid försöka göra det bästa i alla situationer. Men jag tror också att vi människor har någon inre drivkraft, något som får oss att känna passion och glädje, det som får oss att känna oss levande :) ... och följer man inte den drivkraften så blir man helt enkelt inte lycklig :)
Jag känner att jag gjort det ganska lätt för mig genom att bara acceptera situationen :) Jag har haft mycket tankar kring att det är svårt att få jobb här eftersom jag har svensk utbildning, min engelska är inte perfekt, det är hög arbetslöshet osv.- Det vill säga ursäkter :)
I går var vi på en arrangerad afterwork med massa människor som gjorde sin postdoc på universitetet :) Jag hängde på Erik och "plankade" in. Det var kul att prata med ambitiösa forskare och folk som har en karriär:) (Flera av dem hade utländska utbildningar och inte perfekt engelska, wow det går alltså att göra karriär med de förutsättningarna;))
Pratade även med Eriks kollegas fästmö som kom till USA för två dagar sen. Hon har en gedigen utbildning inom ekonomi och är orolig över att det ska ta tid att få arbetstillstånd och svårt att hitta jobb :) Jag satt och intalade henne att även om hon inte får jobb så är det helt ok att vara hemmafru, man kan ha ett fullvärdigt liv ändå haha. Hon höll med om det, men svarade att hon hade slitit med sin utbildning i så många år och ville inte att den skulle vara bortkastat. Hon hade trivts fantastiskt bra på sitt förra jobb och hennes chef hade inte velat att hon skulle sluta.
Lik som Erik som är genuint intresserad och passionerad av sitt jobb, var även hon det av sitt :) Då slog det mig : Vari ligger min passion? Jag har tyckt att det har varit svårt att veta vad jag vill, och har därför låtit bli att leta och kanske nöjt mig med kompromisser. Samtidigt blir jag rädd för mig själv när jag nöjer mig fast jag egentligen vill så mycket mer...
Nu gäller det bara att komma på vad jag vill "and go after it" =)
