Efter sol kommer - snöstorm!!

I Tisdags kom alltså stormen. Först verkade det inte så farligt men när vi vaknade på Onsdags morgonen så märkte vi att det kommit flera dm tung blötsnö. Trädet utanför vårt hus hade gått av, och flera riktigt stora träd i område hade vikt  sig pga snön. Dessutom hade strömmen gått under natten, vilket gjorde att det snabbt blev svinkallt eftersom pannan inte fungerade. De gick inte att var hemma så efter jobbet åkte jag till vårt shopping mall och stosade. Lite knepigt att laga mat också. ( Egentligen inte eftersom vi har gasspis, men det  var mörkt och kallt.) Vi gick i alla fall ut och åt och åkte en sväng till biblioteket och sedan till ett par vänner för att hänga där några timmar.

Eftersom vi fått info om att strömmen skulle komma tillbaka till midnatt så bestämde si oss för att sova hemma. När vi väl bäddat ner oss med täcken och massa kläder visade det sig att vi inte alls skull få tillbaka någon el, utan det skulle ta ett dygn till!! Fy tusan vilken kall och dryg natt för att inte tala om i morse :( Vi gick ut och åt frukost. Jag försökte vara hemma innan jag åkte i väg och jobbade, men det var för plågsamt - 50F / 10C är inte direkt skönt. Middag blev det hos vänner. Gissa hur lyckliga vi är att elen återkom i kväll! Fatta vilken lyx det är egentligen det där med el! :) 

Sol

I dag har det varit soligt och fint i Ann Arbor, så väldigt välbehövligt, tycker man blir deppig och slö av allt gråväder. I morgon ska det bli snöstorm med masssor av snö. Mötte en människa idag som älskade snöstorm, hon tyckte om att vara ute och köra då och hon tyckte om att vara ute och gå. Jag tror inte jag   håller med henne - jag tänker nog mest praktiskt, att det är jobbigt att få undan all snö :) 

Annars händer det inte så mycket här, känner mig seg och omotiverad fast det borde vara tvärtom. Jobbar på att att känna mig självsäker i mitt jobbsökande hahaha, det har aldrig hänt och kommer säkert inte hända heller. Mitt motto tidigare har varit "fake it until you make it"- vilket funkat ypperligt. Mitt motto just nu är " det är bara att göra det". Usch det känns så jäkla svårt, samtidigt som jag önskar mig ett givande jobb mer än något annat så är jag livrädd för att få ett - tänk om jag inte fixar det - tänk om jag inte duger. Behöver verkligen mer solsken här i Michigan som kan sprida lite ljus och glädje över mig ;) 

Hallelujah, jag har hittat ett par svarta byxor...

Jag hittade ett par svarta byxor som känns helt okay och säkert kommer att godkännas av arbetsgivare också :) Kanske påminner om yogabyxor, hm , men är av mycket tjockare material och med fickor ;) Slog till på tröjan också - hade kostat 110 dollar men var nu nere på 33 - jag har sagt att jag älskar shopping  va ;) ... och ja, jag håller sakta på att förvandla bloggen till en mat och modeblogg ;) haha.

Byxor : INC International Concepts
Tröja: Michael Kors

Världens bästa frukost

är utan tvekan pannkaka. Spelar ingen roll om det är vanliga tunna eller amerikanska tjocka.

Jag älskar pannkakor :) med tillbehör förstås - gärna crepes :) 

Tyvärr så smakar inte LCHF pannkakor speciellt gott - så här fuskas det med vanligt mjöl :) men så får det bli, det är det värt.

Dagens soppa

Fisksoppa med saffran. (Gäller att hitta nyttiga sätt att få i sig saffran.) 

Det mesta är i min mage, men en hel del är även i min väska och plånbok - mmm luktar saffran, -och fiskspad tyvärr :) Så kan det gå när inte locket är på! 

Generationsklyfta

Den äldre damen jag var hos idag började prata om det där med att bädda sängen. Jag bäddar aldrig sängen, - sa jag. Vi har sovrummet på övervåningen och det är ändå ingen som går upp där...
- Men vad tycker din make om det, är det okay för honom.
- hahaha, om det inte är det så får han väl ta och bädda sängen själv då sa jag, och fick en förfärad blick tillbaka.

Vi pratade om det där med att laga mat. Min klient undrade om jag lagade tre mål mat om dagen.
- Nej, jag/(vi) lagar oftast extra mycket kvällen innan så vi kan äta det till lunch dagen efter.
- Är det okay, med din make då undrade tanten igen.
Jag kunde inte låta bli att skratta ganska högt och hjärtligt.

Samma sak igår när jag var hos min andra klient. Jag hoppade in och gjorde ett kvällspass och jobbade fram till klockan 21. Tanten undrade om det var okay för mig at vara ute så här sent ensam, speciellt när jag är gift, hur klarade sig min make ensam hemma :)
Jag svarade att Erik bara tycker det är skönt att vara ensam hemma och göra och äta vad han vill. Och klockan 21 är inte sent för mig och jag var inte det minsta orolig över att behöva ta mig hem själv i mörkret :)

... jag är ganska glad över att världen ser ut som den gör idag när det gäller jämnställdighet mellan könen :) Även om vi inte är riktigt där än så har vi kommit en bra bit på väg om man går tillbaka ett antal år ;)  ... och jag kan inte göra annat än att älska mina små tanters kommentarer - men de får allt ta att jag gapskrattar åt deras sätt att tänka gällande kvinnans roll :)

To do it the smart way

Jag inser att det är dags att ta reda på vad jag kan göra med en amerikansk sjuksköterkse licens - eller en sk Michigan RN-license :) För när som helst så dimper den ner i brevlådan. 

Det känns galet pirrigt och skitsvårt att börja någonstans och ta tag i det. Det hade varit så mycket lättare om det var något jag brann jättemycket för och hade massor av erfarenhet av. Men jag har inte jobbat som sjuksköterska på två och ett halv år och tanken på att börja igen känns översvallande hahaha. Självklart kommer det vara fantastiskt roligt och givande, men samtidigt så finns rädslan över att jag kommer att ta död på någon patient innan jag blir varm i kläderna - nä, skämt åsido, jag kommer inte att ta död på någon, och jag vet att om jag får en bra introduktion och lite tid så kommer jag komma in i det amerikanska systemet och göra ett väldigt bra jobb. MEN frågan är bara hur jag ska lyckas få någon att anställa mig när de istället kan anställa en amerikansk sjuksköterska med erfarenhet från USA som kan språket flytande och dessutom inte har problem med arbetstillstånd.

Det där med arbetstillstånd ställer ju till det lite. Eftersom Erik kommer att byta visum så kommer inte mitt arbetstillstånd att gälla. Vi gissar att detta kommer att hända i vår, kanske i Maj. Självklart är detta något jag måste vara ärlig om när jag söker jobb - vilket innebär att en framtida arbetsgivare måste sponsra mig. Jag vet hur mycket prat det är om hur svårt det är att bli sponsrad, men faktum är att det inte är så speciellt dyrt och superavancerat som man kan tro,  vill de så kan dem. Men antar att de vill ha en riktigt bra anledning att göra det bara :) 

Jag kan i värsta fall tänka mig att arbeta utan lön ett tag också, om det gäller för en kortare tid och jobbet är riktigt intressant :) Håller på att fundera på hur jag ska få mig själv att framstå som någon som de bara måste anställa - och hur ska jag göra när jag ansöker ? - bara  rikta in mig på utanonserade jobb eller skicka in intresseanmälan till allt som verkar intressant ? Inom vilka områden ska jag söka - har som sagt mest erfarenhet från psykiatri/rättpsykiatri, äldrevård och strokevård. Kanske en bra början att börja där då ? 

När jag sökte jobb som Home health aide spelade jag ju in en presentation av mig själv och skickade med - kanske något att satsa på denna gång också. För en sak är säker, detta är inget enkelt uppdrag och det gäller att handla smart :) - men samtidigt så är ingenting omöjligt och folk har lyckats med svårare saker än att skaffa jobb :)

Om man börjar veckan

med riktigt god mat så blir det en bra början på veckan - haha :) 

... jag har väl berättat (tjatat ;)) att jag uppmuntrat Erik att lära sig göra vissa kokkonster ;) - som Bearnaise sås, Hollandaise  sås och poscherade ägg - kom han på själv, men jag klagar inte ;) Tur att vi äter ganska LCHF till vardags ;) 

What's your kid ?

I går var vi och hälsade på vår vän i Troy och hade en riktigt trevlig dag :) Först var vi ute och åt lunch, sen åkte vi skridskor. Det har blivit en tradition att åka skridskor en gång om året sedan vi flyttade till Michigan ;) När vi var klara med det så åkte vi hem till vår vän och och lekte med hans fyraårige son och åt världens godaste pannkakor. På kvällen gick vi ut och tog ett glas på en pub - sonen åkte hem till sin mamma :) 

Vi konstaterade att vår vän Jiri är en riktigt bra vän och en fantastisk pappa, han gör verkligen allt för att hans son ska få en så bra och trygg uppväxt som möjligt. Och som för många småbarnsföräldrar så kretsar hans liv kring hans son väldigt mycket. Därför är det inte heller så konstigt att han pratar mycket om sin son, det är ju trots allt det viktigaste i hans liv. Då slog det mig att vi alla har ett samtalsämne som ligger oss varmt om hjärtat av någon anledning som vi gärna pratar om eller identifierar oss med.

För min käre make är det han sjobb till exempel, om han träffar nya människor vill han gärna höra vad de jobbar med och han blir besviken om inte samtalet blir jobbrelaterat. Detta för att han verligen brinner för sig jobb och tycker det är roligt.

Jag funderade vad mitt "barn" är, vad är det jag ofta nämner i mina samtal med andra. Lustigt nog så insåg jag att det var NCLEX - mitt test för att få sjuksköterskegitimation i USA. Jag har hela tiden nämnt det som ett mål som är avgörande för min framtida karriär här, något jag lagt mycket av min fritid på, en anledning till att jag inte hinner jobba heltid ... Och dessutom något som bekräftar att jag har en utbildning och en riktning, mitt mål är inte att fortsätta jobba som det jag gör, utan jag har ett större mål.

Sen slog det mig att mitt "barn" är dött sedan över en vecka tillbaka. Och faktum är att jag känt mig trött och håglös sedan NCLEX. Trots att jag haft mer fritid så har jag inte riktigt utnyttjat det som jag borde. Jag har funderat på om min trötthet har några fysiska orsaker, men jag tror faktiskt det beror mycket på att jag inte längre har samma självklara mål och fokus - jag kommer få min sjuksköterskelegitimation, now what? Luften gick liksom ur mig, från att ha fokuserat så hårt på ett mål till att bara ha det avklarat och inte riktigt veta hur jag ska gå vidare.... 

Jag inser också att jag borde ta mig en rejäl funderare på vad jag egentligen fokuserar på och vad jag vill åstakomma. Jag vill inte vara en personen som hela tiden berättar om vad som hindrar mig från att nå dit jag vill - japp, det var den storyn jag berättade om och om igen genom att hela tiden nämna ni vet vad, visserligen var det sant, jag kan ju inte jobba som sjuksköterska utan license - men herregud vad jag fokuserat på detta :) 

Tror att alla har något som de förknippar sig själva ganska mycket med, det kan vara jobb, barn, skola, sjukdomar eller vad som helst egentligen. Något man alltid berättar för andra - det gäller bara att vara medveten om vad man pratar om egentligen :) ... så man inte börjar låta som en sån där bandspelare som hakat upp sig. Utan att det man pratar om faktiskt gynnar ens välbefinnande :)

14:e Februari

Förra året tyckte jag att det var lite fånigt med alla hjärtans dag - kommersiellt helt enkelt, bättre att vara lite anti ;) ... enda till jag fick en fantastisk bukett rosor av Erik, sen visade det sig att flera bloggvänner var av samma åsikt, enda till de också fick rosor :)

Att bli uppvaktad med blommor är alltid trevligt.

I år har jag mognat lite ;) Jag har insett att en dag som handlar om att vara kärleksfull mot andra inte kan vara fel, kommersiell eller inte. Kärlek är alltid rätt.

Ikväll har vi vair ute och ätit på Connor O'Neills som är ett irländskt hak. Väldigt trevligt hade vi, förätter kostade halva priset så vi åt en friterad brie ost hahaha - eller vi boxade halva. Sen åt jag kål och cornbeef till middag och drack cider. När jag druckigt halva cidern kom servitören och frågade om vi ville titta på menyn för att beställa efterätter, - trodde jag - "yes sure" sa jag. Var inte speciellt sugen men om han envisades kan jag väl titta. Hahaha, han hade inte pratat om menyn, han hade tydligen frågat om jag ville ha en cider till :) Två cider på en timme är tillräckligt för att få lilla mig berusad. Nu har berusningen börjat gå över i alla fall:) ... Mysig kväll med spontant restaurangbesök :)

Puss & Kram till alla i cyberrymden och kom ihåg att vara tacksamma för allt betydelsefullt ni har i era liv :)

Fettisdagen

Här äter man förstås inte semlor på fettisdagen utan istället så äter man munkar. Även kallade Pączki som är  det polska ordet för munk. Man köper inte doughnuts utan man säger Pączki :)

Har inte ätit munk på år och dag, men vill minnas att de smakade bättre, och då köpte jag endå min munk från en polsk livsmedelsaffär där de såldes styckevis :) 

Förra året gjorde jag egna semlor som blev hur goda som helst - jag ÄLSKAR semlor i varm mjölk. Men saken är att jag endast vill ha en eller två (det är klart jag vill ha fler, men då blir jag fet.) och det är svårt att baka så få, och bakar jag fler så måste jag äta upp dem - och det går ju inte :( Får fortsätta drömma om semlor...

... livet efter NCLEX ;)

Tack så jättemycket för alla gratulationer och för att ni bryr er, det betyder jättemycket!!!

Det känns jättekonstigt att inte behöva plugga - vet liksom inte vad jag ska ta mig till hahaha. Även fast min studieteknik var riktigt dålig och jag multitaskade medans jag pluggade så hade jag alltid NCLEX hängande över mig - till och från i två lååånga år! Jag hade konstant dåligt samvete om jag inte satsade allt för att klara det jäkla testet så jag kunde få en sjuksköterske legitimation och gå vidare .... mot livet, på riktigt! 

... så det jag menar är att jag kände aldrig att jag hade rätt att ha kul om jag inte hade pluggat riktigt duktigt. Och vad har detta lärt mig - att strukturera upp mitt liv bättre!! För det är omöjligt att plugga jämt och hålla motivationen uppe, i alla fall för mig. Man måste ha en bra balans i livet oavsett hur upptagen man än tror sig vara ;) 

Helgen har varit superlugn, tränade och städade igår, och shoppade idag - och nej, jag hittade inga svarta chinos. Vette sjutton var jag ska lyckas hitta mörka chinos eller dyl ... kändes som jag var överallt i dag. Tips någon ?

Nu blir det en fortsatt lugn kväll, har ätit oxfile och Bearnaise med sallad - så gott!! Blir min nya favvo Downton Abbey ikväll, och så ska jag börja grunna på hur jag kan avända min amerikanska sjuksköterske legitimation på bästa sätt.

NCLEX-RN

Japp, då har man gjort det omtalade NCLEX :) Och jäklar vad vad enkelt det var ;)
Om sanningen ska fram så var det svårare än vad jag trodde och inga av de frågor jag pluggat på - som jag kom ihåg i alla - fall fanns med på testet :) ... och då  har jag ändå använt mig av tre olika böcker. Hahaha, snacka om lite bortkastat tid ;)

Min taktik var att ta det luuuugnt. Man har upp till sex timmar på sig, och man måste svara på 75 frågor minst, och 265 frågor kan man få som mest. När datorn känner av att man svarat tillräckligt bra eller dåligt så stängs den av. Och tydligen handlar det mer om att svara rätt på svåra frågor än att ha antal rätt. Svarar man rätt blir frågorna svårare och svarar man fel blir de lättare....

Jag tog väldigt lång tid på mig, när den första rasten kom efter två timmar hade jag fortfarande inte svarat på de 75 obligatoriska. (Har läst på vissa NCLEX forum att vissa lyckas bli klara på en halvtimme.) Sen tog jag en 20 minuter lång rast, drack en halv liter vatten, åt en proteinbar och tog en nypa luft. När jag kom tillbaka hann jag svara på ca 10-15 frågor till innan datorn stängdes av. Jag hade hela tiden intalat mig själv - positivt tänkande - att det kommer att gå bra och jag kommer att klara mig! Så när datorn stängdes av så hoppades jag innerligt att jag inte varit så dålig så datorn insett det på så få frågor. (Ska jag misslyckas så vill jag i alla fall ha en kamp med datorn.)

Just nu känns det bara så skönt, och fullständigt overkligt, att ha gjort NCLEX. Nu kan jag lägga min tid på andra saker, vilket ska bli helt fantastiskt. Och ett stort TACK till alla som trott på mig, det betyder verkligen jättemycket!

Kultur chock

Oh yeah, big time! Min första amerikanska kulturchock!

Jag jobbar ju som home health aide (-till jag får amerikansk sjuksköterske legitimation - då jäklar byter jag jobb ;) Detta gör jag för att få någon form av arbetserfarenhet, för att komma ut och för att det är intressant att hänga med "coola damer".

I all fall så visste jag redan när jag började förra året i Maj att klädkoden var "business casual" typ, eller scrubs. De rekomenderade en enkelt topp och yogabyxor om man inte vill ha scrubs. Vad business casual innebär här i USA har jag fortfarande inte fattat.

Hur som helst så vägrar jag ha yogabyxor på mig - det förknippar jag med träning. Och scrubs gillar jag inte över huvudtaget om man inte befinner sig på ett sjukhus, visst jag har haft scrubs några gånger när jag hade hand om en klient som man hjälpte med hygien och lite så. Men jag anser inte att det är nödvändigt när man mest är sällskapsdam och gör lite lättare städ hemma hos folk :)
... så jag har kört på chinos från H & M som tyvärr töjer sig 3 sstorlekar efter man använt dem i en kvart. Så det blev att jag körde med jeans till slut trots att jag vet att de inte vill det. Men jag har hela, rena, mörka välsittande jeans och tycker själv att det ser bra ut.

För några veckor sen fick jag ju en ny klient, min chef var med vid första besöket eftersom det är deras policy att vara med och introducera. Hon sade då inget om min klädsel. Men idag när jag var ner på kontoret för att hämta upp lite lönecheckar och skattepapper så låg det en dataskriven lapp som handlade om att jeans är en big NO NO och deras klienter vill att man ska se representativ ut bla bla bla och då kan man inte ha jeans.

Jag skrattade lite och sa att lappen säkert vänder sig till mig och tittar ner på mina jeans, tjejen som gett mig lappen som dessutom var ny sa " Surely you wouldn't go to a client like that" . Oh yes I would, I just came from one right now :) 
Och ärligt talad så blev jag lite sur för att de säkert skrivit lappen bara för mig. Jag kan respektera deras policy, även fast jag inte håller med om att yoga byxor ser mer propert ut än jeans.  Men jag tycker det är ganska löjligt att skriva ett A4 ark om det istället för att bara säga till mig.

I alla fall så berättade min kära make för mig hur amerikaner ser på jeans - det förekommer ingenstans här - för utom på fritiden. Till och med de mest simpla serviceyrken kräver  svarta byxor och skjorta. Jeans är tydligen förknippat med slödder.

Jag fattar inte, i Sverige har man jeans på både jobb och fritid. Där spelar hela looken in, och mörka snygga jeans ser propert ut med skjorta. Jäkla jänkare, de har inte fattat det här med mode alltså :) Men får väl inhandla nya brallor i helgen, men yoga byxor blir det inte :)

Medel Amerikanen

Jag blev ganska förvånad när jag hörde hur ofta medel amerikanen äter ute varje vecka. Det är ju billigare och större utbud om man jämför med t ex Sverige - så jag gissade på tre gånger i veckan. Vilket är fel, FEM gånger i veckan går man alltså ut och äter här i snitt. 

Och varje år så går dessa människor i snitt upp 10 pounds (4.5 kg). Låter inte så mycket med tanke på hur mycket skräpmat de säkert smäller i sig. För ofta är potionerna stora och man maten innehåller både mer fett och socker än hemlagade alternativ. MEN om man nu fäljer detta mönster i 10 år, så kommer man alltså ha gått upp 45 kg! - och det är en hel del!

Vad bekvämt det vore att gå ut så ofta ;), men tror inte vi är tillräckligt amerikaniserade för vi går kanske bara ut 0-4 ggr i månaden och äter.