Upp som en sol och ner som en pannkaka...

Tack för alla "jobbgratulationer" :) Ledsen att göra er besvikna men i dag har typ sagt upp mig ;) Kände lite när jag skrev det förra blogginlägget att det var som att ropa "hej" innan man kommit över bäcken ;)

Gårdagens första uppdrag var hos en man ute på landet! ... och det var lite för långt att köra för min smak, det tog över 45 minuter med gasen i botten på motorväg, och lika lång tid hem. För fyra timmars jobb - som bestod av att tvätta mannen i sängen, lite smörning och massage och böja lite leder hit och dit och efter det diska och dammsuga lite, och avsluta med att titta en timme på " Days of our Lives" med hans fru i rummet där han låg. Om jag räknar av utgifter för skatt och bensin så har jag ingeför 25 kr/timmen. Eller 20 kr om man räknar in resektiden. Dvs om jag förstod det hela rätt så har man bara milersättning på längre resor ?! Hur som helst så känner jag att jag inte kan lägga fem och en halv timme (inkl resa) på detta. Det är visserligen bara tre dagar i veckan - men inkluderar Lördagar, och man får ingen ob :) ...

Medan jag var ute hos mannen på landet ringde vårdbolaget och undrade om jag kunde hoppa in och jobba mellan 3-7 hos damen jag skulle jobba för i dag. Eftersom jag slutade 2 så hade väldigt ont om tid, men var tvungen att ta mig hem och hämta lite papper och adress till damen. Passade på att äta en skiva low carb banana bread till lunch också ;)

Självklart kom jag för sent... och i receptionen på vårdhemmet där hon bodde så lyckades de inte hitta henne.... så jag kom 20 minuter för sent! ... och tjejen som satt där behövde gå så överrapporteringen blev ganska dålig. Jag sa att det var första gången jag var där men jag trodde nog att jag hade tillräckligt med information med mig för att kunna sätta mig in i allt.

Arbetsuppgifterna består nämligen av att hålla henne sällskap, kolla syremättnaden en gång i timmen och skriva ner allt hon gör i en pärm åt hennes son. Och vill hon gå på toaletten eller något så ska man säga till en undersköterska som jobbar där ( helt onödigt och galet - I know!)

Damen lyckade snappa upp att det var första gången jag var där ;) vilket hon menade var samma sak som att jag var inkompetent. När hennes son ringde typ 1-2ggr/ timmen så berättade hon att de skickat en odugling som var en fara för hennes säkerhet och och att hon  kände sig otrygg! Sen spelade det ingen roll vad jag sa eller gjorde, det var fel på allt!! Hon påstod också att jag inte visst hur jag skulle hjälpa henne att ställa sig upp, eller hjälpa henne att lägga sig. När jag försökt resa henne så satte hon sig med flit och sen berättade hon att jag var oduglig som inte ens kunde hjälpa henne resa sig! ... det spelade som sag inte vad man gjorde eller sa, det var bara fel på allt!

Eftr en timme kommer en av cheferna Jerry (från vårdföretaget jag jobbar åt) in i rummet, han pratar med henne och undrar vad det är som hänt. Hon står fast vid att jag är inkompetent och för henne att känna sig otrygg. Jerry erbjuder henne någon annan som kan täcka mitt tolvtimmarlång pass i dag, vilket hon vill! Sen försösker han förklara för henne hur kompetent jag är och han gör verkligen ett superjobb med henne - men hon står fast vid att jag  får henne att känna sig otrygg och det är en känsla som inte går att ändra på! Vi bestämmer att jag skippar mitt skift i morgon och Jerry går. Efter ett tag ringer han mig och säger åt mig att komma och jobba imorgon endå, om det är okay för mig. Tydligen är hon ungefär så här mot alla. Jag får ta mer skit tills det är dags att gå hem. Får dock en liten ursäkt av damen som erkänner att hon är en elak hagga och har varit det hela livet, och att det inte är mig det är fel på utan henne - hehehe alltid något ;)

Okay, detta var kanske inte vad jag hade hoppats på, men jag har varit med om elaka patienter som har varit svårat att hantera och jag har förståelse för det! Det finns massor av saker som gör folk elak, oftast smärta och rädsla. Däremot brukar jag göra allt i min makt för att hitta ett sätt att komma överrens eller få någon att känna förtroende för mig. Känns ganska misslyckande att jag inte lyckats!

Jag hämtar Erik och klockan är över halv åtta när vi kommer hem, och jag har knappt ätiti på hela dagen vilket gör mig ganska överkänslig - så det slutar så klart med att jag börjar gråta över den hemska dagen! Det var inte så här jag ville jobba! Sen ringer telefonen igen, då är det en kvinna från vårdföretaget som säger åt mig att jag är borttagen från Torsdagsskiften hos den här damen, hon menar att jag kanske är för specialiserad för att passa in i ett vanligt omvårdnadsteam ?!?!?! - sen ringer någon på andra linjen så hon lägger på. Jag var ganska upprörd så jag kan ha missuppfattat vad hon sa - men tror att hon antydde något åt det hållet. Vad ska man säga liksom - ?. Vaddå specialiserad, för att hålla en äldre dam sällskap ? Det är väl väldigt basic inom vilken yrkekategori som helst inom vården.

Jag tror jag har tagit gårdagen lite hårt! Känner mig helt slut och har ingen lust att jobba med något sånt här igen. Tror aldrig jag saknat mitt gamla liv och jobb så mycket som i går! Hade så mycket förhoppningar om att det skulle bli kul och givande... och det känns bara skit! Jag mailade in i morse och förklarade situation, tveksamt om de ger mig fler uppdrag hahahaha:) Har fått ett par till samtal från hemsjukvårdföretag som vill boka intervju ? Kanske bättre med ett annat företag? ... Just nu känner jag mig deprimerad över att behöva jobba inom hemsjukvården med den skitlönen som erbjuds!