Ok, vi har nu betalat för att min svenska sjuksköterske legitimation ska verifieras av den amerikanska staten/sjukskötersk organisationen?, hur som helst så heter det CGFNS. Det betyder att Linköpings Universitet och Socialstyrelsen intygar att allt är äkta och skickar stämplade papper till CGFNS. De i sin tur skickar vidare papperna till Michigan Board of Nursing som avgör om utbildningen är bra nog :) Om den är det så får jag göra det amerikanska "sjuksköterske legitimation testet" NCLEX, plus valfritt engelska kompetenstest och lämna fingeravtryck :) Klarar jag allt så får jag jobba som sjuksköterska här :)
So far so good :) ... tills jag såg vad de ville att man skulle betala hahaha. Jag trodde det var 75 dollar, men det visade sig vara 420 dollar, bara av CGFNS för verifieringen. Erik utbrast OJ, och jag började gråta i ren panik. Sen påminde Erik mig om att vi redan betalat för ett arbetstillstånd som jag inte nyttjat ... Och det fick mig förstås att känna mig så mycket bättre haha :) även om han har helt rätt!
Och visst, det finns inga garantier för att jag klarar alla test och att jag blir anställd här. Erik har inte ens skrivit på för ett till år och inga visum eller tillstånd finns efter Augusti. MEN jag behöver det här soooo bad! Jag behöver ett mål, en karriär, känna mig kompetent och levande!! Jag behöver känna att det går framåt, att jag också har ett liv!!
Just nu är det massor av pengar för oss! Men ärligt talat så kommer inte vi att ha den här blygsamma ekonomiska statusen hela livet ... Vi har haft det mycket bättre ställt och vi kommer att få det igen, och då kommer det här att kännas som världens struntsumma:) I Linköping kunde vi (och gjorde) shoppa kläder där ett enstaka klädesplagg kostade över tusenlappen. ... vilket är ganska komiskt.- För nu när saker och ting verkar hutlöst dyra så tänker jag i "skjortor". Våra nya utemöbler kostar faktiskt bara en skjorta, och betalningen till CGFNS är bara tre skjortor ... och Eriks garderob är fortfarande hyfsad full av skjortor! :) så det går ingen nöd på oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar