Det där med hoppet ...

Hoppas verkligen att allt det där med visualisering, attraktionslagen och positivt tänkande funkar, för jag ser verkligen mig själv jobba på en intressant och trevlig avdelning på ett sjukhus här i Michigan, och det ganska snart. Tror jag börjar känna mig lite mer avslappnad och börjar utgå i från att det ordnar sig det här med jobb. Jag är en riktigt duktig sjuksköterska och jag längtar ihjäl mig efter att få komma igång och jobba som det igen! Det är klart att det kommer att ske:)

Det är det som är det fina att hela tiden söka jobb så att man hela tiden har något att hoppas på. Så hoppet aldrig tar slut, och finns det inget kul jobb att söka idag så kanske det gör det i morgon!

Hur gick det då med där psykiatrijobbet i Detroit som kändes sådär - där jag lämnade ett telefonmeddelande som inte lät riktigt riktigt ;) ... jorå, jag fortsatte att ringa flera gånger om dagen i flera dagar,,, sen gav jag upp, det tog emot på något vis. Visst jag hade kunnat lämna ett annat meddelande, men det kanske inte var meningen helt enkelt.

Vi får se vad som händer framöver, huvudsaken är att livet känns meningsfullt och att man faktiskt jobbar aktivt på att må bra och vara lycklig och följer sitt hjärta så ordnar sig resten!
I dag skiner solen igen och jag blev uppringd för en första telefon screening för ett par jobb som jag faktiskt vill ha! Så nu är det bara att hålla tummarna och hoppas att det jag går vidare hela vägen in i mål ...

Desssutom är det så konstigt, mitt caregiverjobb har slutat gått mig på nerverna. Ett tag kände jag verkligen att jobbet var rena döden, att jag var alldelles för "bra" för att jobba där (det är lite av ett slavjobb, med dåliga villkor) - och visst jag slulle gärna ha mer varierande och givande arbetsuppgifter, men tanken på att lämna mina " tanter " känns faktiskt lite sorglig. Jag irriterar mig inte längre på det utan har ofta ganska trevligt när jag väl är där! Tror att jag börjat inse att bitterhet över att man inte har något bättre och självömkan endast förpestar för en person - och det är jag själv. Så jag slutade med det helt enkelt, saker har en tendens att bli den etiketten man själv sätter på dem, tråkigt, roligt, själuppoffrande, svårt, osv.