Elvis gjorde som en meditationsträdgård i Graceland gjord för eftertanke och meditation :) Det är väldigt vackert , och Elvis och hans familj är nu även begravda där.Jag blev väldigt berörd av att vara där, så nära hans grav att jag hade kunnat ta på den om jag velat. Det som berörde mig mest på Graceland var rummet med de flesta av hans priser, de klädde många väggar från golv till höga tak. Och där spelades även "aloha från Hawaii", hans konsert från 1973 som sändes i 40! länder, fler människor kollade på den än månlandningen! På något vi blev det så stort med hans sång, alla priser och den betydelse han haft för världen. Att en enskild människa kan påverka så många andra människor! Jag insåg då att vi människor har en sådan enorm potential, och jag fick en lustig känsla av att allt är möjligt och världen är egentligen väldigt vacker. Om jag ska låta lite flummig så var det nästan som jag blev ett med oändligeheten i en liten sekund i Memphis TN på Graceland:) Väldigt mäktigt och jag fick bita mig själv i läppen för att inte störtböla där bland alla människor :)
Känns som jag för övrigt har ganska nära till gråt många gånger nu för tiden. Tror det beror på att jag emellanåt känner mig så menlös som inte har jobb och karriär! Jag skulle verkligen vilja håva in egna pengar och känna att jag är betydelsefull och viktig. Känns som jag förlorar lite självförtroende genom att inte kunna försörja mig själv. Att mitt arbetstillstånd går ut om en månad gör inte saken bättre. Speciellt inte när papprena inte är klara för att söka nytt. Vilket i praktiken innebär att det kommer bli ett glapp, och svårt att hitta någon som vill ha mig i Augusti och sen kanske låta mig vara borta en, två månader och ta tillbaka mig i Oktober eller så :(
Självklart är jag påverkad av min mormors död, tänker mycket på henne och vad hon betytt för mig. Hennes död har också gjort att jag fått ta en del beslut och haft en del kontakt med människor som tagit en hel del ennergi. Jag är glad över att vi hade så mycket kontakt som vi faktiskt hade på slutet, även om jag känner att jag kunnat gjort mer för henne. Jag tycker att det är fantastiskt att hon hade sitt goda humör och humor ända fram till sin död. På något vis så intalade hon sig själv att hon skulle tillfriskna, fast jag tror att hon innerst inne visste att det var slutet. Men hoppet är det sista som överger en, och tur är väl det :)
Annars är det lugnt här. Erik har semester och läser massor med böcker hela dagarna :) Sen lyssnar vi på sommarpratare förstås:) ... och är ute och springer varje dag :) Hur lång tid tar det egentligen innan det känns lätt att springa? Jag flåsar fortfarande som en enlungad 90 åring efter två, tre km. vi planerar också att se lite mer av Michigan. Vi har tydligen magnifika stränder och sommarorter ca två timmar väst och två timmar öst.
... och nu är det slut på uppdateringen för vi ska beställa indisk mat:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar