Kan inte låta bli att förundras av sådant man hör i radio eller på tv ibland :)
I morse till exempel så pratades det på radion om att man var 100 % säker på att jorden inte skulle träffas av en asteroid eller dylikt den 21 Dec (är det väl?). Men om nu jorden skulle gå under borde inte USAs regering veta om det då ? Undrade radiokille nummer 1. Radiokille nr 2 var lite tveksam, men visst kanske, men vad skulle de göra åt det liksom. Radiokille 1 (väldigt orolig och seriös) tyckte att om nu regeringen skulle ha möjligheten att veta om det, så skulle de ju kunna förbereda och varna alla för jordens undergång. Radiokille nummer 2 hade svårt att hålla sig för skratt och undrade hur man förbereder världens befolkning på jordens undergång liksom ?!?!? Men det är klart, man ska ju lite på sina översåtar :)
Exempel nummer två, var från "the View" i morse, som är en talkshow där det kacklas hejvillt. I alla fall så var Jenny McCarthy där ch berättade om sina nya dating filosofi. Den innebar att hon inte tog hem och presenterade sina pojkvänner för sin 10 åriga son förren de dejtat i sex månader!!! Först då berättade hon var hon bodde och lät pojkvännen träffa sonen. Detta var för att sonen inte skulle bli sårad om inte relationen höll.
Någon annan hade en vännina som slutade jobba när barnen blev tonåringar för att finnas där för sina barn. Det var för att ha koll på dem och tillbringa så mycket tid med de som möjligt! För alla vet ju att att tonåringa verkligen vill tillbringa tid med sina föräldrar istället för vänner - ironi!
Visst, det är bra att ha koll och finnas där, men att ge upp karriär för tonåringar som inte vill ha en snokande mamma efter sig hela tiden ?
Jag bara undrar hur mycket ska man skämma bort sina barn och skydda dem?!?! Vad händer när de blir vuxna liksom och upptäcker alla faror med världen som de aldrig vetat om eller lärt sig tackla?
Nu har inte jag några barn - än, men jag kan verkligen förstå att man vill skydda dem från allt! Men jag blir lite mörkrädd när jag hör vad föräldrar kan göra för att skydda sina barn. Och då syftar jag inte på de givna exemplen, utan händelser i verkliga livet. Och frågan är många gånger, gör man det för barnens bästa eller för att må bra och skydda sig själv ?
Kul att höra hur olika människor tänker :) ... och man upphör aldrig att förvånas! Men i det stora hela är det bara roligt att vi är och tänker olika :)
..."Whether you believe you can or you can't, you're probably right"...
Oj vilken svår fråga du ställer ;)
SvaraRaderaBarnuppfostran är ALDRIG lätt, och om man gjort rätt eller fel visar sig ju inte förrens barnen blivit vuxna. Jag har två tjejer 16 och 23 och jag är nog en sk curling mamma. Men jag får även höra av andra att jag är ganska sträng ;-P
Och båda sakerna stämmer nog. Jag har "skaffat" barn för att jag älskar barn, har alltid gjort. Och då är det för mig så självklart att vara involverad i deras liv, fråga, visa intresse, umgås etc. Arbetade deltid tills den yngsta började 6:an och alltid sprungit hem från jobbet för att umgås, göra läxor osv.
Nu är dem ju stora, men vi umgås fortfarande väldigt mycket, jag är fortfarande intresserad och frågar. Vi pratar om allt, helt öppet och jag litar på dem till 100%.
Jag ställer krav och curlar, det går faktiskt, och än så länge så är dem båda fantastiskt fina tjejer, som respekterar mig och andra.
Mitt sätt har funkat för oss, men alla barn är ju olika och alla barn har olika behov, det viktigaste är ju ändå att barnen känner sig älskade, välkomna och respekterade.
Jag håller med, tycker absolut det låter som du är en kanonmamma och verkligen ställer upp och finns där för dina barn. Och det tycker jag att man ska! Om man skaffar barn är det väl bra att man gör allt för de och att de blir det viktigaste i livet.
RaderaDet jag reagerar på är när folk går för långt och nästan utplånar sig själva för att ge barnen allt. Och om man skyddar de för mycket trot jag verkligeheten kan komma som en chock när de växer upp och flyttar hemifrån.
Exempelvis har vi en bekant som bara kan bo i enplansvilla med sitt barn för att om det finns en våning till är det riskför att barnet ramlar ut ifrån fönstret, och det är just det jag menar, att det är skillnad på att verkligen finnas DÄR och att vara överbeskyddande på ett ohälsosamt sätt.
Men visst har alla olika behov! Och det är väl fint att man kan uppoffra vissa saker för sina barn, men när man bara lever för barnen, det är då det blir konstigt.
Alltså, bara bo i enplansvilla? Varför inte LÄRA barnen HUR man går i en trappa etc? Jag förstår nu hur du menar med att utplåna sig själv.
RaderaAlla dessa barn som blir "inlindade i bomull" hur ska dem klara verkligheten? Man själper istället för hjälper...
Precis.
Radera... och lite så känner jag med att Jenny McCarthy väntar ett halvår med att ta hem någon, men visst, det är bra att man inte presenterar one night stand för ungen och han kanske behöver den tryggheten. Men jag bara undrar vem som orkar dejta någon i sex månader innan man får komma hem till personen man dejtar ... Men folk är olika :) och man ska ju göra det som känns bäst för en själv :)