Nu när det närmar sig jul så börjar saknaden efter vänner och familj att bli mer påtaglig. Vi blir kvar här i Michigan över jul och nyår, (eventuellt roadtrip inte allt för långt bort). Det skulle vara så himla mysigt att fira en traditionell jul i Sverige. Ibland så undrar jag verkligen vad jag gör här i Michigan egentligen. Jobbar för typ inga pengar alls åt en arbetsgivare som jag inte riktigt trivs med. Pluggar för att få en licens inom ett yrke jag redan pluggat till i tre år. När jag väl lyckas få licensen kommer det säkert bli problem med arbetstillståndet hahaha.
Känner mig så jäkla otacksam över att jag klagar, är man i USA ska man tycka att allt är coolt och häftigt. Hela världen verkar beundra USA och ser landet som en förebild! Jag ser ett land där de som inte är rika har det jäkligt svårt. Ett land där man verkligen får göra allting själv för att få saker att hända. Kan någon vara snäll och påminna mig om vad jag har att vinna på att vara här egentligen ??
... och nej, jag känner inte så här varenda dag ;) Jag förstår att det här är "Landet där allt är möjligt" ;)
Det man vinner är att man lär sig engelska ordentligt och flytande, sen flyttar man tillbaka hem till Sverige igen som man insett är ett himla bra land ändå. Nog det bästa ;)
SvaraRaderaHej,
Raderatack för din kommentar :) You've got a point there ...
Ja, man uppskattar Sverige mer - definitivt! Hehe, ja i normala fall så lär man sig säkert engelska rätt bra, i alla fall om man typ pluggar. Min engelska suger eftersom jag mest umgås med facklitteratur, min svenske make och äldre damer som lär mig uttryck som " gee whiz" :)
Vi är många här i Sverige som saknar er ochså.Det skulle vara trevligt att ha er här på lite julmat och sen något roligt spel på kvällen det brukar vara kul utom den julen ni tvingade mig att sjunga
SvaraRaderaJa visst vore det skoj :) Hahaha, tycker alla borde testa Singstar, åtminstone en gång i livet ;)
RaderaJag brukar också känna mig otacksam när jag klagar för som du säger, USA är ju fantastiskt och fullt med möjligheter... Men jag vet inte, det är verkligen inte så som jag trodde att det skulle vara, på både gott och ont. Att få jobba som ssk här känns så långt bort!
SvaraRaderaKanske har jag en dålig dag idag, kanske är det verkligen landet där allt kan hända :)
Jag tycker ialla fall att du är bra som kämpar på och jag tror det snart fixar sig! :)
Kram
Det där med möjligheter är lite dubbelt tycker jag :) ... hittills har inte jag sett dem i alla fall. Och jag var nog aningens ironisk när jag skrev det - vet inte om möjligheterna tog slut efter att invandringen tog slut i början av förra århundrandet eller något hahaha.
RaderaJag tror det handlar om vilken typ av upplevesle man har när man är i USA, precis som överallt. Om man gör något kul här som att plugga, jobba på drömjobbet, utveckla sig osv, så får man ju en positiv känsla för platsen!
MEN om man istället får nöja sig med mindre än vad man hade när man lämnade Sverige så är det egentligen inte så konstigt att man kanske funderar ibland ?! Jag är jättebra på att intala mig själv att det ordnar sig, att det är ett äventyr, att jag trivs osv osv. Men ibland bara slår det mig hur jäkla mycket jag förlorat på att flytta hit :(
Spelar ingen roll hur positiv jag är, det är ett faktum. Tror nästan att det kan vara farligt att vara för positiv ibland hahaha - utan istället sätta upp en konkret handlingsplan och mål - sen är det ju alltid bra att tro - men en PLAN är mycket viktigare. (har själv bara en halvdan, men filar på den i alla fall ;)
Sorry om jag låter lite bitter ;) Självklart kan det ordna sig. Mikaela i San Francisco är ett levande exempel:) Och jag hoppas verkligen att det ordnar sig för både dig och mig!! Jag tycker också du är grym som kämpar på och är så himla ödmjuk och positiv :)
Hur trodde du att det skulle vara att flytta till LA ?
KRAM!
Jag trodde att det bara var att flytta hit, göra NCLEX och sen så skulle allt fixa sig längs vägen. Men tji fick jag! Allt, precis allting, var så mycket svårare än vad jag någonsin kunnat förställa mig! Det var väldigt naivt av mig att tro att det skulle vara smidigt och enkelt ;) Nu, ett år senare börjar saker och ting falla på plats, även om NCLEX fortfarande dröjer ( alltid är det något fattas, papper som måste skickas in eller dylikt ).
RaderaMen absolut, det finns chans till att allt ordnar sig och jag tänker inte ge upp än, men det kommer ta sin tid, vilket är det som är jobbigast - att inget går fort och smidigt :)
Under tiden får man väl försöka göra det bästa av situationen, men vissa dagar är det svårt att hålla modet & hoppet uppe! Och bitterheten kommer krypande. Det känns som om jag hamnat i ett moment 22: om jag flyttar hem och börjar jobba kommer jag vara olycklig för då är jag utan M och nu när jag är här, är jag lite olycklig för att jag inte jobbar...
Så det kanske är dags att göra som du, ha en handlingsplan....
Har ni planer på att vara kvar här en längre tid framöver? ( ni har ju redan varit här ett bra tag, men kommer stanna nu för en längre period? )
Skönt att veta i alla fall att man inte är ensam om att känna såhär :)
KRAM
Vet precis vad du menar, trodde också allt skulle gå snabbt och smidigt. Om det dröjde trodde jag att Eriks jobb skulle kunna hjälpa mig att plugga till exempel ( han jpbbar på University of Michigan) hahaha, hans jobb struntar fullständigt i mig ;) och det är skitdyrt att plugga, så du är inte den enda som är naiv.
RaderaJag lät nog lite väl kaxig angående handlingsplan, kan inte påstå att jag kommit så lång. Handlar kanske mer om att bestämma hur mycket jag tål innnan jag ger upp USA ;) Önskar att jag kanske varit tydligare med mål och mer realistisk när vi flyttade hit, men det är lätt att vara efterklok och man vet aldrig vad som väntar :)
Men de gånger jag mått bäst har varit när jag verkligen tagit beslut, exempelvis i våras när jag bestämde mig för att söka X antal jobb, och om ingen nappade så skulle jag åka till Sverige och jobba ett tag. Nu fick jag ju napp.... men att bara vänta på saker driver verkligen mig till vansinne. Kanske lite mer så jag menar med mål, att veta hur mycket man tål innan man fått nog, och att då veta vad man ska göra istället.
Vi har vartit här lite över två år, och planen är att stanna längre. Erik vill fortfarande prova på att jobba på ett stort företag här - tyvärr innebär det att han måste byta visum snart igen vilket ställer till det för mig :( Men antingen då att jag jobbar gratis som ssk - om det går, eller pluggar - vilket e för dyrt egentligen, eller så blir det Sverige. Sen vet man aldrig, om man verkligen kan hålla ut så kanske det blir grönt kort inom en visst tid, mem vet inte om jag står ut så länge hahaha. Så vi vet faktiskt inte riktigt.
Hur tänker ni angående att stanna? Har du arbetstillstånd ? Kan M hitta ett kul jobb i Sverige ?
Jag har också varit inne på att plugga, men som du säger, det är riktigt dyrt! Dessutom finns inte den vidareutbildning jag vill läsa här i California tyvärr :/
RaderaJag har inget arbetsvisum utan det är något jag måste söka när jag NCLEX är gjord vilket jag inte ser fram emot då det är svårt med sponsrade visum. Det bästa vore green card men det är också svårt, så vi får se hur det blir.
Vi kommer i vilket fall bli kvar här ett bra tag fram över som det ser ut just nu - M har sitt jobb som han trivs väldigt bra med och han får göra det han verkligen vill göra - dessutom finns inte dessa jobb i Sverige så det känns omotiverat att vi ska flytta hem.
Det kommer antagligen lösa sig, på ett eller annat sätt - men det kommer verkligen dröja och under tiden måste jag nog se till att ha en plan, annars kommer jag bli tokig! :P
Vad är du sugen på att läsa? Är det klart att Erik kommer byta visum eller finns en chans att han kan få behålla sitt nuvarande och du då också får behålla ditt?
Ja du, vi är nog i lite lika situation :) Erik kommer att byta visum, det är bestämt, frågan är bara hur fort det kommer att gå ( troligtvis några månader.) Jag är sugen på att plugga psykologi eller psykoterapeut utbildning tror jag - något åt det hållet i alla fall.
RaderaVad vill du plugga ?
Arbetsvisum är svårt med tanke på ssk visum slutades att sponsras för ett par år sedan och vanliga H visum kräver att man har en treårig utbildning för att bli sponsrad. MEN i USA så kan man bli ssk på två år, vilket gör att det inte är befogat för de att anställa och sponsra en utländsk sjuksköterska med visum. Med andra ord - Yrken som kräver en bacholor får sponsras med H visum, men ssk behöver inte motsvara en bacholor här i USA vilket tyvärr gär det extra svårt att bli sponsrad, om du inte har en master - då är det lättare :)
Visste vore det skönt om man bara kunde få en snilleblixt och komma på världens bästa alternativa plan ? :)
Ja vi verkar sitta i samma båt!
RaderaOm jag ska läsa vidare vill jag gärna bli narkos-syrra :) Jag kollade lite snabbt för ett tag sen och då såg det ut som om man bara kunde läsa anestesi på ca 5 olika ställen här i USA och CA var inte ett utav dom. Men jag kan ha fel.
Ja verkligen! Jag hojtar till om jag kommer på någon :)
Ha en fin jul och hoppas ni får en fin avslutning på detta år och en bra början på nästa!
Kram
Vi ska också vara kvar över jul och nyår i USA, men inte i Fairbanks, thank God! Någon måtta får det ju vara! Och vi ska också på en kortare roadtrip! Ska bli kul att se lite mer av USA :)
SvaraRaderaJag känner för det mesta att jag börjat säga: i don't know, I can't remember och I don't really know how it is there anymore cause I don't live there... När folk frågar om Sverige och vad som händer där!
Jag är glad att jag är här, även fast jag bor mitt i ingenstans och stressar ihjäl mig hela tiden, men så är jag stenhård på att följa mina mål i livet om vad jag vill göra. Och jag älskar det jag gör och det jag jobbar för att få, även fast det suger ganska mycket ibland. Mycket av det jag gör här skulle jag kanske aldrig gjort om jag varit i Sverige, och jag har liksom utvecklats till en person jag inte var när jag bodde i Sverige. Nu kanske inte jag är i samma situation som du, men jag tycker att om detta verkligen är det du vill och det du vill sträva efter att nå, då tycker jag att det är anledning nog att uppskatta situationen i hopp om att det blir bättre!! :)
Massa kramar
Ann
Hej Ann, tack så jättemycker för din kommentar :)
RaderaKul med roadtrip! :)
Som sagt, gillar mål;) Har man ett man verkligen brinner för kan man nog kämpa hur hårt som helst många gånger.
Det är precis om du beskriver som jag skulle vilja ha det! Testa nya saker och utvecklas, låter kanon !
KRAM!
Lilla trygga trevliga Sweden är faktiskt också på väg mot det där som du beskriver, att dem rika får det bättre och dem fattiga sämre.
SvaraRaderaRiktigt sorgligt, men fler och fler hög eller medel inkomsttagare skaffar egna försäkringar, både vanliga om man blir sjuk/arbetslös, men även såna som gör att man åker till privata sjukhus och får vård direkt istället för att vänta...
Det gäller att ha råd att bli sjuk i svedala nuförtiden...
Sverige är långt ifrån perfekt, och jag tyckte också som du att det inte var så lätt för sjuka och arbetslösa i Sverige!
RaderaMen tro mig, det är ännu värre här. Om du tex behöver bo på äldreboende så kostar et flera tusen dollar i veckan!!! - och vem har råd med det ? I Sverige finns det en maxgräns för vad det kan kosta och även fattiga människor tas hand om även om det funkar långt i från perfekt många gånger. Här skiter staten om du svälter ihjäl.
Folk utan sjukförsäkring får liksom bara akutvård men nada uppföljning. Visst vården är seg i Sverige och det sker misstag, men du får oftast någon form av vård även om du är fattig, så är inte fallet här :(
Jag vet hur det funkar i Sverige, och jag vet hur det spars in - har själv blivit tillsagd när jag jobbade som sjuksköterska att spara in på vissa saker som var helt galna! Men det är skillnaden i Sverige sparas det! Här kan du bara fall igenom, det finns inget skyddsnät alls i stort sett :(
... för att inte tala om alla minimum wage job - du skulle bara veta min arbetsvillkor ;) Men det får bli en annan gång.