Upprörd

I dag skulle jag vara med en "klient" under förmiddagen. Detta är damen som även tidigare nämnts gällande loppor och hörselhallucinationer. Jag tycker  väldigt bra om henne, däremot tycker jag att hennes situatuion suger rätt ordentligt. Hon bor själv med en liten hund i en lägenhet på bottenplan. Hon lider av demens och depression, men jag anar att det kanske finns lite mer psykisk ohälsa bakåt också. Hur som helst så är situtaion så väldigt rörig kring henne. Hon har fem eller sex barn, varav tre har kontakt med henne. Den som har mest kontakt och tar huvudansvaret bor i södra USA.

De andra två barnen bor häromkring i krokarna. Vad hon anser om barnen skiftar och hör ihop med hennes mående. I bland är de allt för henne, men oftast vill hon inte ha något med dem att göra för att de tar pengar av henne, lurar henne osv. Jag förstår att det mesta är paranoia och har med demensen att göra, sen anar jag att det kanske ligger ett uns av sanning bakom ett fåtal saker. Men som sagt jag har bara pusselbitar av hennes historia och jag vet hur hon misstolkar verkligeheten så därför försöker jag låta bli att värdera eller döma. Damen i fråga har haft ett aktivt liv och känt massor av människor, numer är hon väldigt ensam och får sällan besök. På hennes 80 års dag för några dagar sen fick hon tre födelsedagskort, två var från barnen och ett från företaget jag jobbar åt. Själv var hon väldigt omtänksam och generös medan hon var frisk och gav mat och husrum åt alla som behövde!

I alla fall så har damen under de senaste månaderna mått ganska dåligt och fokuserat mycket på hur alla försöker lura henne och hur barnen tar hennes pengar. Hon har anklagat grannar och familj för de mest otroliga saker och hon har dessutom (- som jag tidigare skrivit om på bloggen) haft hörselhallucinationer där hon hör att en granne spelar musik så högt att hon inte kan sova. Musik som enligt henne själv driver henne till vansinne. Jag har rapporterat ALLT till företaget jag jobbat för och flaggat för att situationen känns lite ohållbar. Inte bara det att hon är dement, ibland kommer inte anhöriga på flera veckor och man vet aldrig om någon annan utöver en själv kommer att hjälpa henne att handla, betala hyran osv. Jag har varit där två förmiddar i veckan och då är det verkligen full rulle med att hjälpa henne, handla, tvätta, städa, rasta hunden osv. De senaste månaderna kommer det ytterligare en tjej två dagar i veckan - tror jag - inget jag fått någon info om direkt.

Företaget jag jobbar för ger intrycket av att skita totalt i detta, har försökt prata med dem också, men de hänvisar bara till att hon är dement och så är det bra med det! De är alltså inte intresserade av att samla in mer information och lyssna på mig. Den sista tiden har jag börjat ha mer kontakt med dottern som bor söderut, både via telefonkontakt och sms. jag vet att man inte ska lämna ut privat telefonnummer till anhöriga, men tror det var jag som började smsa och frågade om något för att jag inte ville ringa och störa på jobbet. Dessutom plockar tanten isär sin telefon så att de ytterst sällan fungerar, så ibland använder jag min för att ringa dottern. Nu kan jag få ett sms ibland de dagar jag jobbar hos mamman, men jag har aldrig känt att dottern missbrukar vår kontakt, utan hon hör bara av sig innan eller efter jag varit hos mamman. Jag har även informerat dottern om hallucinationer och så vidare, och jag vet att hon bryr sig men inte riktigt vetat vad hon borde göra eller tagit tag i situationen. 

När jag kom dit i morse så öppnade inte min klient dörren, och den som är ansvarig för hyreskomplexet ville prata med mig. Hon berättade att polisen hade varit där på kvällen innan för att tanten hade försökt sparka in grannes dörr (som hon anser spelar musik mitt i natten.) Tänk er en 80 årig 150 cm lång liten tant?! Tydligen hade hon inte orkat mer och blivit riktigt förbannad. Dessutom blev jag informerad över att hur grannarna oroade sig över hennes beteende och det tydligen hade hänt en olycka med hennes hund här om dagen ( som tack och lov redde ut sig) Grannarna och kvinnan jag pratade med kände i alla fall mycket oro. Till slut öppnade tanten helt söndergråten. Jag försöker prata och trösta henne, under tiden smsar dottern och undrar vad som händer. Tanten lugnar ner sig erfter ett tag, men är superparanoid. Min åsikt är att hon inte borde vara ensam, speciellt eftersom hon känner agg mot grannarna och tycker att alla är emot henne, vilket jag delger dottern.

Efter ett tag ringer företaget jag jobbar för och undrar om jag  skulle kunna stanna längre än till 12, tiden jag egentligen ska sluta. De frågade redan igår om jag vill jobba extra idag em, och jag sade NEJ eftersom jag har andra planer. Jag går med på att stanna en, max två timmar till. Tre fyra timmar?? undra min chef, nej, max två. Efter några minuter ringer hon upp och säger att det kommer en tjej klockan 2, men att jag absolut inte får gå förren hon har kommit, vilket jag lovar att inte göra. Klockan tickar i väg och jag får sms av dottern som säger åt mig att förbereda tanten på att åka iväg till sjukhuset för en undersökning/utvärdering. Jag väntar till tjugo i två med att berätta för att skona henne från nyheten så länge som möjligt ;) Hon blir så klar förbannat och tycker att detta är ett svek från alla, men jag övertalar henne att åka. Kl 2.30 har nästa tjej fortfarande inte kommit och jag kontaktar de jag  jobbar för och undrar om hon är på gång, vilket hon är enligt dem. 2.45 får jag sms som säger att hon snart är framme. Några minuter efter tre dyker tjejen upp. Jag frågar vilken tid hon blivit tillsagd att vara här - klockan tre svara hon. 

Jag blir ganska irriterad, jag har sagt senast två till de jag jobbar för, vilket de skiter i utan skickar dit någon en timme senare än de lovat. När jag desutom kollar schemat i datorn så har de dessutom snuvat mig på en halv timme och antecknat att jag jobbat till 2.30. Jag blir faktiskt skitarg, inte över pengarna, men själva principen och över att de totalt struntade i att jag inte kunde längre än till 2. Tänk om jag hade haft en viktig läkartid eller ett prov eller vad som helst?!?! 

När jag kommer hem så skickar jag ett sms till dottern med infon jag fått av "hyresvärdinnan" som jag lovat att vidarbefodra. Får till svar av dottern att de gärna hade hittat ett annat boende till sin mamma, men att det inte finns några pengar för detta, och de har verkligen inte råd. Dessutom går inte staten in heller och hjälper till direkt. 

Usch, blir bara så jäkla upprörd, dels över att dem jag jobbar för inte tar större ansvar när det gäller klienternas hälsa utan det känns som de bara vill tjäna pengar. Dels över att de struntade i att jag inte hade tid att stanna. Och dessutom över att folk i det här landet inte har råd att få den hjälp och vård de behöver - det är ju sä jäkla fruktansvärt - vad kommer hända med min tant liksom ?!?! 

Sen är jag ganska irriterad över min roll i det hela. Jag är van att jpbba som sjuksköterska där man verkligen är spindeln i nätet, här känns det som att jag inte får tillräckligt med information för att ta hand om tanten på bästa sätt, och dessutom inte ha några befogenheter att göra något mer för henne. Hade jag gått in som ansvarig sjuksköterska så hade det aldrig gått så här långt. Men när folk inte lyssnar på en och det inte finns några resurser så är det på det här viset det blir.

Blev ett långt inlägg - känner att jag verkligen behövde skriva av mig!!!!!! YES, känns redan lite bättre :) Vet att jag lämanar ut en del fakta om min klient, men det är bara för att det ska framgå hur situationen framstår. Jag har inte gått ut med några uppgifter som gör att man kan komma fram till vem hon är, eller som skadar henne - vill bara vara tydlig med det!