Eriks arbetskamrat Li undrade om vi ville hänga med på någon konsert den här helgen. Hon hade hittat en tråkig perfekt musikalbrud som sjöng på Hill Auditorium i Fredags eller något som lät mer exotiskt på Michigan Theater i går :) När jag lyssnade på klipp från bägge artister så lät de ungefär lika ointressanta och plågsamma - hahaha, dålig inställning jag vet. Men sjönsjungande sega brudar är inte min stil. Så till min stora glädje blev det gårdagens konsert hahaha.
Diego El Sigala hette artisten. Han såg speciell ut, hans scenspråk var udda och han var en fantastisk sångare. Problemet var bara det att han sjöng helt utan melodi, och dessutom på spanska - så det enda jag förstod var "corazon", "dolor" och "cantar". Eller sjöng, kanske mer att han vrålade ut sin ångest ? De andra musikerna var grymt begåvade, och spelade fanastiskt. Men även där verkade de inte riktigt spela med varandra, utan det kändes som det fattades en röd tråd. Musiken sägs vara en blanding av bolero , afro-caribbean jazz och tango :)
Efter konserten hittade vi på Sandra och Shaun ;) Vi gick till Grizzly Peak där vi fick be dem att översätta vad Diego sjöng om ;) ... han hade bara sjungit om hjärta och smärta, inte så oväntat kanske.
..."Whether you believe you can or you can't, you're probably right"...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar